När man verkligen gillar mat
Idag så bestod middagen av mammas hemmagjorda lammfärsbiffar med fetaost och soltorkade tomater, stekt potatis, stekta wokgrönsaker och tzatziki.
Hugo fick som vanligt uppskuret allting i en tallrik framför sig så att han själv kan plocka i sig. Han gillade inte biffarna. Mamma prövade att stoppa in en bit biff också, men den kom ut igen. Så vi lät honom vara under hela middagen. Och där satt han som vanligt och plocka och plockade i tystnad. Tillslut så var allting slut utom biffarna. Så hur gör man då om man är en liten kille som gillar mat? Man sitter lite avvaktande en liten stund och ser om man får något mer av det goda. Och får man inte de då äter man upp biffen också, i brist på annat.
Oj jag var tvungen att göra en liten paus här i skrivandet, Hugo fick precis näsblod för tredje gången på tre dagar, lätt hänt. Nu en knapp minut senare är han på benen igen och spelar fotboll som om ingenting (han har inte slutat blöda än, men som om de skulle hindra honom).
